Lektion 2, lö 7/1 kl 15.45: Vad ska jag säga? Tänkte att nu är det lördag eftermiddag, jag har barnfritt o lugnt hemma, har tagit en härlig skogspromenad i snöglittret, varit på gym'et, ätit, tränat avslappning och nu kan det ju bara gå bra!
Och så tog första övningen 45 (fyrtiofem!) minuter. Jag fick genast problem med att visualisera material och tid. Se'n var det svårt att koppla ihop vissa av orden, jag behöver öva på det, t ex karta och banderoll. Blev stressad av 2 o 6 sek-gränserna. När jag sedan tog den tid jag behövde och vred o vände på föremålen så gick det bättre, och jag kom i mål till slut. Kände mig inte nöjd med tiden, men glad att jag ändå klarade det.
Följande övningar gick mycket snabbare, men ack, jag hade glömt ett par av föremålen (nr 3 o 4) i början av den fria associationskedjan, så jag hoppade helt enkelt in i kedjan på nr 5, kan man göra så? Det funkade i alla fall bra.
Så kom jag till siffrorna och det tog tid. Det kommer jag att få träna mycket på. Ska det vara så svårt att se en näsa framför sig
Tog först en näsbild, och bytte sen, få se hur det blir...
När jag gjorde Cicero+sifferbilderna blev det fel eftersom jag tagit samma dörr som stödbild och för 07!
Kände mig trött och oengagerad. Klart som 17 när man hållit på i tre timmar.
Jag har "läs vid frustration" på skrivbordet (
http://svenska.pmemory.com/frustration/) som jag tog fram då och när jag hoppat runt lite och sagt mig själv att jag gör ju detta för att det är KUL! så kändes det bättre. Sedan kom också den uppbyggliga artikeln med målbildsvisualiseringen i rättan tid och den blir man ju glad av.
Slarvade igenom frågorna på slutet (ska kolla dom bättre sen) tryckte på KLAR och firade jag med favvomusik och dansade SOM EN GALNING!!
Det är väldigt få som vet att jag börjat med detta, bara ett par närstående personer. Jag vill inte bli negativt påverkad av omgivningens skepticism. Eftersom jag kör med LCHF så vet jag att vissa människor blir väldigt provocerade av att man gör något som inte är allmänt accepterat. Och idag tänkte jag faktiskt tanken att det var då en evig tur att jag inte berättat något om kursen ens för mina närmaste vänner eftersom det kanske går åt pipan
Dock litar jag på att jag är i goda händer och att jag får hjälp så jag kan fortsätta.
när jag inte kom på dom, eller rättare sagt när jag kom ihåg dom och inte fattade varför dom inte fastnade, grrr. Men någonstans började det gå lättare och efter första bortblåsningen fick jag in dom flesta, en reparation och alla gick in. Som nån skrev man blir nästan less på att skriva upp alla sista gången.