Ett tips är att läsa Mattias journal.
Ett annat tips är att skilja på det jag kallar
.o. övningar och som man kan göra tills de ''sitter' - kanske att jämföra med styrketräning
.o. uppgifter som man bara gör en gång och sedan lämnar - det är egentligen de som ska göras på tid så att man får 'driv'. en sorts konditions och uthållighetsträning.
Att visualisera och träna kan man göra med det jag kallar MÖ - mentala övningar.
Av det jag kommit fram till för visualiseringen så kan man använda <2zk 3hf> som betyder:
2: två sekunder max - för att få 'driv'
z: zooma-in/ut till badbolls storlek på armlängds avstånd
k: konturer
3: tredimensionellt
h: högupplöst/detaljrikt utan att vara plottrigt
f: i färg
Så för varje kedjning av två föremål S som första som stödföremål och T som det andra som kodföremål
må det vara att kedja som
bas+bas
'del +bas
''detalj +bas
så tillämpar man
S: <2zk 3hf>
T: <2zk 3hf>
S+T => ST: <2zk 3hf>
Alltså max 6 sekunder per kedjning
När det gäller kodningen så är principen:
koda infoelement {typ c eller typ d} till kodföremål [typ C eller typ D].
Där liten bokstav syftar på själva infoelementet och stor bokstav syftar på det kodföremål som man
egentligen memorerar; må vara direkt eller preparerat. Sen när man vill aktualisera infoelementet så går man vägen över kodföremålet som man får avkoda för att få fram själva infoelementet igen. Så kodföremålet är ett slags transportör/omslag för att kunna memorera infoelementet med visuella föreställningsförmågan. För några få infoelement kan man alltid greja det som hittills. Det är när man vill kunna memorera mer omfattande info som kurslitteratur eller listor, tabeller, regentlängder, periodiska systemet osv. som man behöver lära sig att medvetet memorera.
För unga personer med mycket nervceller för kopplingar i hjärnan så finns det en stor extrakapacitet av nervceller för att att adaptera rätt snabbt (jfr att lära sig tala och gå, som är det svåraste en människa någonsin kommer att behöva lära) och är mindre kinkigt än för de av äldre årgångar där även inslag av 'grammatik och förståelse' kan vara stöd och där man kan ha hjälp av att fokusera och träna på en aspekt i taget av <2zk 3hf>. På 'dötid' på bussen, i kassakön osv.
Och det tar ju ca 4 dygn med minst 3 repetitioner att etablera reflexkopplingar. Talen kan variera, men som riktmärke.
Den här kursen är ''as is'' så man får ta den som den är - det saknas liknande kurser för omfattande memorering.
Man kan se det som att det är en kurs - dels på pränt och dels att man kan få coachning med personliga frågor och svar.
Att göra en hel kurs i alla detaljer är ett stort arbete och idén med denna kurs är att den i första hand är praktisk - som att lära sig en färdighet som att lära sig att spela ett musikinstrument.
Hela GSM bygger på att man främst använder sin visuella föreställningsförmåga och utför mentala operationer i sin visuella föreställningsförmåga. Synsinnet är det sinne som omfattar flest nervceller och därmed har högst kapacitet till omfång och snabbhet.
Jag har gjort så att jag döpt om en del termer för eget bruk för att förstå: att översätta mellan ryska - engelska - svenska med ordval och valörer kan vara svårt: språk kan vara knepigt:
Mina egna 'översättningar går det säkert att gissa sig till vad de motsvarar i handbok och kurs från min 'Mimmiska'.
Info, infoelement, infoelement-del
Stödföremål av typ A: Stödföremål som man
direkt skapar under memoreringssession
Stödföremål av typ B: Stödföremål som man preparerar
i förväg för att använda för memorering
Kodföremål av typ C: Kodföremål som man
direkt skapar under en memoreringsession
Kodföremål av typ D: Kodföremål som man preparerar
i förväg för att använda under en memoreringssession
Alla föremål kan förutom att vara bas även ha delar och en detalj;
Undantaget är Kodföremål typ D: som i kursen kallas figurkoder; och som bara är ett kodföremål, utan att få vara bas eller ha delar eller detalj; detta för att undvika interferens/sammanblandning.
Det finns olika pedagogiska grepp och jag har för mig att Suzukimetoden är en sådan inom musik:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Suzukimetoden
Nå nu finns bara Minnes-skolan on-line och man får ha överseende med pedagogiken; Mattias är en mycket trevlig
coach och Minnes-skolan kan mer ses som att det är svårt att lära sig spela utan lärare/coach och praktik och träning.
Som jag själv är mer än 40+ och egentligen är minst lika intresserad av hur man/jag ska förstå styrkorna i GMS som metod och system; lite som med musik och harmonilära. Så därför finns ett dilemma. Vad som framkommer på olika ställe i kursen, här på Forum etc. är att i princip avsätta en studietimme ungefär samma klocktimme 6 dagar i vecka och beta av moment för moment tills de 60 lektionerna är avklarade. Under tiden så kan man ha stöd av en memo-anteckningsbok och gärna använda Journal här på forum. Och så coachning förstås Jag har för mig att en av de mest utförliga journalerna som finns här på Forum är annars Sea som lektion för lektion redovisar sitt arbete med kursen. Sea verkligen kämpar på trots familj och jobb som tar en stor del av Seas tid. Fast Sea tar sig igenom!
Säkert har mången varit taggad att lära sig memorera och lagt 4000 spänn att gå kursen och trots det 'kommit av sig'. Personligen så verkar Suzukimetoden tillämpad på memo-träning vara något för framtiden. I väntan på det så får man pinna på med det som finns.
Så mången som har börjat GMS med stora förväntningar har sedan gjort uppehåll och sen tagit ny sats. Då har önskan att lära sig detta med att memorera tydligen övervägt.
Mitt tips för den som vill lära sig att memorera; i väntan på en uppdatering av Minnes-skolan till '3.0' ; är att tuffa på som exempelvis Sea (och Mattias) och ta sig igenom lektionerna, timme för timme, dag för dag, moment för moment. Då är man åtminstone aktiv och kommer nog att kunna memorera/spela - för att man har tränat och varit aktiv!
För mig tog det ett bra tag innan jag insåg att det där med kort kunde helst vara att skriva infoelementet på ena sidan och benämningen/ordet på den andra (dvs. inga illustrationer). Jag skriver alltså 56 på ena sidan och stämgaffel på den andra (egen kodning). Man kommer att för hela kursen behöva flera hundra kort och det kan vara hjälp att man gör sig ett kartotek med de olika slagen av infoelement som man vill lära att koda till kodföremål typ D till reflex. Själv har jag testat med att dels skriva på A4 200 grams, och klippa isär, A4 visitkortsblanketter som går att dela lätt efter ev. utskrift och vanligt 80 grams A4 som jag plastat in och klippt isär. Jag håller med om att det för den som är ivrig att komma igång kan behövas lite mer detaljer så man slipper att snubbla på just dem.
Så lycka till med att träna och memorera och att föra journal!
Med vänliga vårhälsningar
Mimmi