Men först en minnesanekdot. Det är en del av mitt liv som jag är både lite stolt över men som samtidigt gör mig lite generad.
Det var valborg, jag var i Uppsala, berusningsdryck hade intagits och karaoke hade våldtagits (det är inte denna biten ja är stolt över). Någon gång under kvällen skulle vi, gänget (jag kallar dem så eftersom det finns liten chans att de inte vill vara anonyma) till stan och beställde taxi. Tidigare under dagen hade jag lånat min väns mors cykel och till den hörande cykelnyckel. Ett stort mörker senare vaknar jag upp i källaren (inte heller denna biten är jag stolt över) och upptäcker efter ett tag att jag har tappat bort just dennadär cykelnyckeln och kommer fram till att den måste ligga i taxin. Tack vare uppringda samtal i mobilen är detektivarbetet enkelt. Snart kommer biten jag är stolt över. Tyvärr kan jag inte direkt ange vilken tid vi åkte (glömde kolla mobilen igen) eller vart vi hade åkt (typiskt ostolt), namnet som vi beställt i stämde inte heller (visst en fyllegrej). Däremot har alla taxichaufförer ett nummer på sin taxilicens som hänger i framrutan och jag hade jobbat ganska hårt med Buzzans sifferkodning en tid. Tyvärr så var taxichaufförens nummer det enda som stämde och jag hittade aldrig nyckeln.
Nu ser jag det inte längre som något märkvärdigt men då var jag lite stolt.
Så lektion 19.
Denna lektionen påminde mig att jag har en physics handbook som måste gås igenom
iaf valda delar./ Peter
